Här är våra underbara små vänner tre veckor. Vad söta de är och vad vi saknar dem.
Agnes föddes först av alla valparna. En stor präktig tjej var hon med en liten stump till svans. Nu är hon minst i gänget men definitivt inte sist på puppen. Hon tar sig fram i högen av stora syskon och gillar främst högre bakspenen... den slåss hon vilt om och inte ens grabbarna har en chans. Bäst av allt är dock när någon tar upp henne i famnen. Då somnar hon direkt och kan ligga där hur länge som helst.
Angela återfinns alltid någonstans i mitten av högen. Sovdags eller puppstund spelar ingen roll. Hon ligger gärna halvvägs under åtminstone ett par syskon. Sällan hör man henne gnälla. Hon bara är där liksom. Så söt att det gör ont.
Anni har ett ansikte som är väldigt likt mamma Doris. Så feminin och gullig. En riktig liten kämpe hon också, trots att hon tillhör en av de mindre i gänget än så länge. När filmjölk bjöds för första gången var hon en av dom som fattade poängen direkt. Smart som sin mor också med andra ord.
Annelie är en liten, feminin sockertopp! Också väldigt lik sin mamma både i utseende och sätt. Hon kan gå väldigt bra och sitter upp som hon aldrig gjort något annat. Hon pratar mycket och om man sticker ner handen i valpkorgen så slickar hon den. Gillar också att ligga i famnen hos en snäll människa.
Anita tillhör en av de valparna som sover på rygg. Likt pappa snarkar hon redan och om det inte bjuds på en slurk, så nöjer hon sig med en tupplur. Hon är en av de större tjejerna och behöver således inte göra annat än att lägga sig rätt på någon för att få plats på puppen. En händelse man dagligen ser utförd av denna tjej.
Annika är också en valp i mitten. Med mitten menas att hon liksom bara är där. Hon utmärker sig på det sättet istället för något annat. Gnäller sällan, sover i mitten av högen, diar där det bjuds - ja - hon bara är där som en mild bris om sommaren. Sval och skön med löfte om en härlig tid.
Är ni redo? Här kommer grabbarna...
Angus är absolut störst av alla. Och han hörs mest också. När han tar sikte på en schysst puppe, är det lika bra att dom andra ger plats. Ingen vill hamna under den här gossen som har en nacke som en tjur. Han sover också på rygg som sin pappa, gärna med huvudet hängandes över kanten på korgen. Han ylar också som sin far när han inte får som han vill...
Detta är Konrads pojk nummer ett. Fullkomlig hellugn. Gnäller aldrig. Armbågar sig fram till favoritpuppen och somnar gärna slösnuttandes. Arnold, eller Tjoffa som han också kallas, har alla de kategorier som krävs för att bli som sin far. För er som känner Konrad - ni vet vad jag menar... det här är en sannrulv...
Adolf är som ni kan se skönheten personifierad! Han är en exakt kopia av Konrad till utseendet. Nåväl... skönhet kommer ju från insidan och det är väl kanske tur det. Killen är störtskön i alla fall och tillhör en av de mer "normala" valparna i gänget. Han syns för att han är så härligt kramig och rosaskimrande.
Axel är inte så stor som sina gigantiska bröder. Men han tar sig fram och är alltid på en av pupparna i mitten. Han är smart, för han gräver sig under kolosserna och därmed är det ingen annan som kan flytta på honom! Tids nog växer han nog i kapp dom andra grabbarna.
Albin sägs vara väldigt lik som morfar Bundy. Han är ljusare i brindlefärgen och har många fläckar. Han är jätteduktig på att gå och tillhör en av de nättare varianterna. Denna killen kommer garanterat vara först med att hoppa ur korgen... det är nog inte mycket som stoppar honom på sin väg mot en stund av kärlek eller en slurk mjölk.
Alfons är en spegelbild av Albin fast lite svartare i färgen. Han är helt underbar. Väldigt mild och försiktig. Han är också en av de mindre killarna. Att slicka filmjölk från ett fat tyckte han var jättespännande och han fattade direkt hur man skulle göra. En riktig solstråle!
