Då blev det en valpkull i år också då. Vi hade helt bestämt oss för att vänta i flera år innan nästa hög med underverk blev till men eftersom Doris uppfödare Alexandra ställde frågan - Varför då? började vi givetvis fundera på varför i hela friden inte vi skulle vilja uppleva det vi gjorde förra sommaren? Och det är konstigt hur fort människan glömmer, för trots att vi hade tolv små rackare hos oss i åtta veckor - då i samband med en totalrenovering av hela vår nedervåning - så kunde vi inte komma på en enda sak som var annat än positiv med att ha haft de där små liven på gården. Inte ens att det regnade varje dag och vi var tvugna att ha valparna i ladan. Eller att det är rätt tufft att handplocka fram tolv lämpliga hem som alla ska gå igenom luppen. Eller mocka bajs till tolv stycken. Eller se till att tolv valpar får den kärlek och omvårdnad de kräver vilket tar ungefär 24 timmar per dygn.
Nej då. Vi har glömt allt och nu är de här. Nio små underverk blev det varav två tjejer och resten killar. Men innan ni får se dem vill vi presentera Bob som är pappa till bebisarna. Bob ägs av Redneck Bulldogs och är en rejäl kille. Han är friröntgad i både armbågar och höfter samt mentaltestad. Bob har fått flera riktigt bra kullar tidigare, men givetvis tycker ju vi att just de här valparna är de allra bästa... Dennis och Alexandra håller nog med om att de är fina eftersom de är uppfödare till både Doris och Bob...
Hmm... jag hör något? Det prasslar bland löven men jag ser inget någonstans? Jag var bergsäker på att det lät som en vildsvin men jag måste ha misstagit mig...
JISSES! vart kom den där ifrån? Äsch, jag tar honom lätt med den här pinnen - han verkar helkorkad... ett vildsvin helt klart men hur sjutton ser han ut? Scary alltså... jag tror jag drar så fort jag lagt ner honom!
Men herre min skapare - den kommer efter! Vad ska jag göra nu? Han verkar ha något i sikte? Kan det vara husse som är där borta? bäst jag skyddar honom...
Härligt... han kommer på efterkälken. Jag hinner först... men vad sjutton! han drar om... nej nu!
Åh... goda tider... jag hinner inte bromsa... nej...!
Såg någon det där? Jag brukar faktiskt ha koll men den där klumpen alltså... hmm... vad gör husse? kliar han vildsvinet? men... är det ett vildsvin? jag känner ingen lukt annat än någon form av kloaköppning? andedräkt? något köttigt är det i alla fall... åh nej! det är en bulldog och husse gillar honom! Typiskt! men jag litar inte på den där - jag kan typen! livsfarlig!
Vad tänker han göra nu? ont uppsåt i den där blicken... hmmm... bäst jag kollar upp honom... hmm...
Den rackaren! han tog husses fina lurvmössa! den som han haft på sig varje dag i flera år utan att tvätta den!
Shit! han kommer efter mig!
Va... han stannade?
Då passar jag på att ta tillbaka mössan...
Släpp den! -Nej! -Jo! VA HAN KAN PRATA!!!
Men släpp den då säger jag!! -Nej!! kan vi inte leka istället?
Leka? Hmm... nej... nja... öh... jo... kanske... dragkamp är ju min favvolek i och för sig... MEN DET ÄR JAG SOM BESTÄMMER! -Öh.. ok då!
Skit också... nu tog husse mössan... vi får väl hitta på något annat då... en pinne kanske? Äsch... vi går en promenad istället...
Han är rätt snygg i det där ljuset...
Jag antar att vi skulle kunna hoppa in i baksätet på den där bilen där borta... han är faktiskt väldigt snygg! och trevlig! egentligen väldigt snäll faktiskt om än en smula korkad...
Där slutar sagan om Bob och Doris första träff. Tycke uppstod dem emellan direkt, ja åtminstone nästan direkt, och det förstår vi då Bob även charmade oss. Inte bara för att han är fin att se på (när man vant sig) utan för att han är så otroligt trevlig. I första anblick kan man onekligen missta honom för något som ska slita en i stycken, men det tar inte många minuter förrän man inser att det rör sig om en påhittig soffpotatis - precis sådan som en äkta Amerikansk Bullog ska vara. Vi trodde också bara att det fanns en Konrad på denna jord, och det gör det ju också, men den här killen är snarlik i alla fall till sättet. En perfekt barn- och familjehund som trivs på gården eller i huset - så länge där finns en skön soffa att vräka sig i!
Parningen gick väldigt bra och efter några veckor kunde vi glatt konstatera att Doris mage antog en rundare form än den hon redan tidigare hade. Valpar på gång - nu började väntan...
Magen blev rund.
Och rundare...
Och i rundaste laget... hur många är det där inne? Inte tolv som förra gången bara... det var väl många... även om Doris som den prakt-tik hon är har hela nio spenar var det tufft för oss alla...
Det här är uppsynen på vår duktiga, duktiga flicka som snart kom att skänka oss nio underbara valpar! men det visste vi inte då...
Möt våra nio nya vänner!
Valparna 2008 kom till livet den 2 maj 2008!
Vi börjar turen i valpkorgen med den första som kom ut. Därefter följer de i samma ordning som de föddes med tidsangivelser och namn.
Contrasts Beatrice
Tik
Född klockan 10.10
Nougatfärgad brindle med fläckar över båda ögonen och strimbläs.
Contrasts Brolle
Hane
Född klockan 10.43
Nougatfärgad brindle med fläckar över båda ögonen. Vita öron.
Contrasts Barney
Hane
Född klockan 10.59
Nougatfärgad brindle med fläck över höger öga samt vänster öra. Mycket småfläckar varav en i kragen.
Contrasts Bondo
Hane
Född klockan 11.35
Nougatfärgad brindle med vitt huvud och småprickar runt ögon och öron.
Contrasts Boris
Hane
Född klockan 12.05
Svartmörk brindle med fläck höger öga samt fläck vänster öra. Nästan helvit svans.
Contrasts Buller
Hane
Född klockan 13.17
Svartmörk brindle med fläck vänster öga. Fläck i kragen samt prick mitt på huvudet.
Contrasts Bernard
Hane
Född klockan 14.34
Helvit med fläck över höger öga.
Contrasts Bianca
Tik
Född klockan 15.34
Helvit med fläck över höger öga samt stor fläck mitt på ryggen
Contrasts Boman
Hane
Född klockan 16.58
Svartmörk brindle med fläck vänster öga samt två mindre fläckar vid höger öga.